tisdag, januari 08, 2013

I guess I'm just a sucker for pessimism

Så fastnar orden precis i halsen, som något tjockt och segt.
Där bränner det på insidan av ögonen och gör det svårt att se.

Jag kommer aldrig få någon kontroll, eller gå vidare, eller ha en sån uppenbarelse där allting bara är helt självklart, där jag ser allt som om jag såg det för första gången och jag vet från den stunden exakt vad jag vill göra med allt, vad som kommer hända och vilka val som är rätt.
Men det kommer aldrig att hända mig, jag kommer aldrig veta med självklarhet och jag kommer aldrig ta mig härifrån.
Det är som om jag sitter inlåst i en liten låda, där den krymper och stänger in mig mer och mer för varje korkad dröm som lämnar mina läppar. Här kan jag inte fantisera om framtiden för den tycks nästan inte existera. Jag kommer alltid att vara lås vid någonting, och det kommer alltid att hindra mig från att göra exakt vad jag vill. Det kommer hindra mig från att göra allt.
Här kommer jag aldrig få bli en färdig människa.
Bara ett skal av en som hoppas på något större.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar