Jag kommer nog vara fast här imorgon med

& vem fan skulle sakna allt det gamla?

When she calls, don't send her my way

Imorgon vid sju åker jag & min mor med hennes man till Dalarna.
Jag får snålskjuts till min hane & dem rullar vidare.
Så underbart fint & mysigt.

Så jag ska spendera två-tre veckor i ett kyligt landskap
& mysa sönder under mörka höstnätter.
Vilket jag känner är otroligt värt.

Jag längtar efter snön & mer kyla, det här blöta är bara tråkigt.
& sen händer ingenting mer.
Jag är bara förvirrad över min roman & undrar vad jag har skrivit egentligen,

Whoptido.

There's a piece of me you can't have, & I know it's driving you mad

Så här såg jag ut igår när jag traskade hem till min mor för att njuta av en Allhelgonalunch.
Anna följde med som min dejt då John är hemma i Dalarna.
Vi drack massor med vin & åt otroligt mycket god mat.

Sen när jag kom hem försökte jag skriva lite med det gick sådär.
Jag känner att jag hade mer inspiration till Nano förra året, kanske för att jag läste mer då
& inte bara spelade bort all min tid som jag råkar göra nu.

Jag är så ledsen att jag inte hade en kamera den här hösten, allting har ju liksom gått förbi
& jag har inte kunnat föreviga någonting.
Det får mig att bli ännu ledsnare än vanligt. 

Men här är en fin låt som gör mig lite glad i allt missat höstmys.
Isbells – Elation